En sen bananpresent

Som jag nämnde tidigare så har husse fyllt år! Han fick en sen present av min gudmor här om dagen i form av två muggar! Husse och matte dricker ju massa kaffe och te så det passade ju utmärkt! Tyckte det var bananigt att trots att presenten var till husse så kunde matte ta del av den också.

Så här ser muggarna ut på ena sidan.

Och så här ser de ut på andra sidan! Visst är de fina och alldeles perfekta till mina noshörningsföräldrar!
Tror faktiskt inte att jag själv skulle kunnat komma på en bättre present, trots att jag är så
bra som man bara kan bli!

Muggarna är från Rob Ryan och kostade 40 000 bananer! Vet inte riktigt vad det blir i kronor men men...
Mer har jag inte att berätta för er just nu men vi hörs en annan gång!

Bananbak!

Ni vet ju att jag älskar bananer, nästan lika mycket som jag älskar mig själv... och när matte och jag satt vid datorn här om dagen så kollade vi på massor av bananrecept och hittade ett på bananpaj som jag tycker låter jättegott och ska baka någon dag!

Jag vet ju att alla älskar bananer nästan lika mycket som jag och tänkte därför dela med mig av receptet till er så alla kan baka detta underverk!

Du behöver:
ca 150g smör
2dl socker
3dl mjöl
1tsk bakpulver
1.5tsk vaniljsocker
1 ägg
2 bananer (Jag tycker att man ska ta 15st bananer istället så blir det extra gott!)

Såhär gör du:
Ugnen ska vara på 175 grader. Smält smöret och blanda det med alla ingredienser förutom bananerna. Rör om tills det blir en kletig deg. Smojta ut degen i en pajform och lägg alla bananer som ett torn på toppen!
Grädda i ugnen ca 35 minuter, sen är den färdig att avnjutas!

Visst låter det alldeles för bra för att vara sant, och inte alls särskillt svår att göra! Perfekt för mig, trots att jag är en mästerkock! Smaklig måltid alla bananälskare!

Banansmycken!

När husse var utomlands i sommras så var han en jättefin noshörning och gick och letade efter fina små stenar till matte som de sedan gjorde smycken av! Blev tre par örhängen och två halsband och trots att de skulle blivit finare om jag hade gjort dem så blev de jättefina!

Jag tyckte att de skulle måla dem gula så att det såg ut som bananer men de tyckte inte att det var en bra idé..

Här är ett par av örhängena och ett halsband, mycket bananiga!

Här står jag och speglar mig i min nya spegel.
Jag tyckte att smyckena passade bättre på mig och brukar låna dem av matte ibland.

Visst var dom verkligen jättefina! Jag är avundsjuk på matte som har en sån fin noshörning att vara med, och sen är jag naturligtvis avundsjuk på både husse och matte att de har ett sånt praktexemplar till noshörning som mig att vara med också!

Visst passar jag bra i smyckena? Mycket bättre än matte faktiskt, fast hon är fin i dem också. Vi hörs snart igen mina små bananälskande vänner!

Mina djur!

Bananer..! är jättegott. Funderar på att tvinga matte och husse att gå ner till affären och köpa en låda åt mig... mmmhmmmm!

Nu tänkte jag i alla fall berätta om mina nya husdjur! Det är två katter! Jag älskar katter.... Tog lite bilder på dem, de heter Bengt och Klas-Göran.

Bengt är den blå till vänster och Klas-Göran är den gula till höger.
Klas-Göran hatar att han är gul men jag älskar det för det gör att jag ibland tror att han är en banan och
försöker äta upp honom.

Det bästa med Bengt och Klas-Göran är att man kan klättra på dem!
Jag brukar leka herre på täppan på dem och jag vinner alltid, såklart!

Sen kan man gå runt och bära på dem också om man känner för det, det brukar jag göra
väldigt ofta för jag är så stark.
Sen slänger jag dem på fiender som försöker ta mina bananer och gör mos av dem!
Katter är bra att ha.

Banan må han leva!

Hussse har fyllt åååååår! 1.5 vecka sedan visserligen men ganska nysligen ändå! Han har fyllt noshörningsålder och är stor nog at bli kallad för en riktig noshörning nu.

Matte ritade på ett par skor till honom som han fick när han fyllde år. Jag tyckte att jag skulle få dem men dom påstår att skorna är för stora för mig.. förstår inte vad de menar!

Super Mario tema, såklart!

Fyller man riktig noshörning måste man ju naturligtvis även få en
liten noshörning som kan klättra runt på ens skor.

 

Nintendologgan pååå!

Så fina va! Matte funderar på att göra ett par till sig själv också fast med Princess Peach och Toad på istället, men det blir nog till sommaren istället. Så fint! Om jag fick bestämma skulle jag ha massa bananer på skorna! Eller katter kanske, jag gillar katter.

Förresten så har jag inte berättat för er om mina nya husdjur! Men jag har inte tid att berätta om dem nu för jag ska spegla mig lite i min nya spegel. Så vi hörs en annan gång så ska ni få se lite bilder på mina nya huusdjur!

Bananpaj på er

Hej fina vänner! Nu var det jättelänge sen jag skrev och det beror på att jag helt enkelt har haft så fullt upp med massa saker att jag inte har haft tid att uppdatera! Till exempel så jag och mina noshörningsföräldrar varit och klättrat, varit på kalas, tjänat massa pengar inför jul och så har mina riktiga föräldrar varit på besök!

Förstår att det kanske är lite som en chock för er men nosisac och victorianos är inte mina biologiska föräldrar... Jag blev adopterad för en tid sen och har aldrig träffat mina riktiga föräldrar fören för någon vecka sedan! Det var faktiskt så att victorianos lillebror träffade dem när han var på djungelsafari i London och tog med dem hem, och nu har de bestämt sig för att stanna här hos oss och hjälpa till att ta hand om mig! Inte för att jag förstår varför jag skulle behövas ta hand om men men......

Här är i alla fall ett familjefoto på mig och mina biologiska föräldrar! Mamma till vänster och pappa till höger. Dom blev inte så bra på bild så det var tur att jag var med, en skönhet som jag är! Ser ni förresten min fina spegel som jag fick av mamma när hon kom från London? Har den alltid med mig så jag kan beundra min skönhet.

 

Det var allt för nu men jag skriver snart igen om nosisacs födelsedag! Rutten banan på er!

En konstnär in action!

Hej alla små trevliga noshörningsälskare! Vad trevligt att se att så många tittar in hos mig!

 

Idag kände jag mig kreativ så bestämde mig för att sätta mig och rita lite, och eftersom att Mario är en av mina absolut största förebilder (han är både tjock, har en snygg mustasch och älskar pasta!) så var jag ju bara tvungen att göra ett porträtt på honom. Hans halvmesiga och spinkiga kompis Luigi fick hänga med på ett hörn också. Tycker personligen att bilden blev utomordentligt vacker!

Nu tänker ni säkert att jag måste ha suttit i flera timmar och ritat, men den blev faktiskt klar på bara nio minuter. SÅ bra är jag!

Vad tycks?!